Stefan Jovinge, en pionjärsresa inom hjärtintensivvård och AI
Från ledande institutioner i USA, forskningschef Stefan Jovinge delar sina insikter om hur erfarenheter inom AI och hälsodata har format hans arbete och syn på framtidens life science i Sverige.
I denna intervju får vi möta Stefan Jovinge, forskningschef vid Skånes Universitetssjukhus, som har gjort en imponerande resa från Karolinska Institutet till ledande institutioner i USA, inklusive Stanford och Harvard. Med en unik kombination av klinisk expertis och spetskompetens inom artificiell intelligens (AI), delar han med sig av sina insikter om hur hans erfarenheter från USA har format hans arbete i Sverige. Han belyser också de utmaningar och möjligheter som Sverige står inför inom life science-industrin och ger sin syn på hur vi kan balansera innovation med patienters säkerhet och integritet.
Kan du berätta om din bakgrund i Sverige och USA?
- Jag är född i Stockholm och under min uppväxt flyttade vi till Helsingborg. Gick läkarlinjen på Karolinska och disputerade och specialiserade mig som hjärtintensivvårdsläkare där också. Gjorde en tvåårsperiod som postdoc på UCLA (University of California, Los Angeles). Efter Los Angeles-perioden blev jag rekryterad till Skåne. Jag var med och grundade stamcellscentrum i Lund och blev professor vid Lunds Universitet. Samtidigt var jag chef för hjärtintensiven vid Skånes Universitetssjukhus (SUS) i Lund. När jag arbetat som Medicinskt ansvarig vid Hjärtintensiven i Lund i fem år blev jag rekryterad till Michigan State University och Spectrum Health och arbetade som överläkare och kardiolog på thoraxintensiven samt var forskningschef i närmare 10 år. Jag blev under denna tid också professor vid Van Andel Institutet i Michigan samt Professor vid Stanford Universitetet och University of Texas. Under min USA-tid läste jag in en examen i epidemiologi vid Harvard University med specialisering mot sekundäranalyser. Därpå läste jag tre månader Artificiell Intelligens vid Massachusetts Institute of Technology. Med dessa utbildningar i bagaget arbetade jag med datasjöar kring intensivvård.
“Man måste inte kunna detaljerna kring AI för att ha nytta av AI men man måste kunna förstå resultatet.” - Stefan Jovinge
Vilka är de största skillnaderna att arbeta med hälsodata i Sverige jämfört med USA?
- I USA har man en strikt, men konsekvent syn på datasjöar. Individens data kräver tillstånd för att kunna användas. Det som gör att man kunnat komma så långt med AI är att man har en process för att se på data annorlunda om man pseudonymiserar den. Man ges en möjlighet att skapa datamängder där identifierbara data tas bort och genom nycklarna kan en så kallad honest broker, som inte tillhör projekten som använder datan, se till att datamängden hela tiden kan analyseras och uppdateras. För att skapa dessa datamängder av pseudonymiserade data krävs tillstånd som ges efter granskning och om man med tillräcklig säkerhet uppfyller lagens krav på pseudonymisering. Där pratar man om non-human subject data. Dessa datamängder kräver inga etiska tillstånd och inga medgivanden från de patienter som data härstammar från. Att en patient har BT 125/75 mmHg kräver patientens tillstånd för att användas men inte 125/75 utan koppling till individen. Det möjliggör att man kan använda kompletta dataset. Något som i nuläget inte är möjligt i Sverige.
Hur påverkar dina erfarenheter från USA ditt arbete i Sverige?
- Jag har lärt mig allt jag vet om stora hälsodatamängder och avancerade analyser av dessa i USA. Sedan har amerikanarna löst den legala frågan och det inspirerar oss i Europa där vi nu har möjlighet att lokalt anpassa EHDS och AI Act så att vi får de förutsättningar som Nordamerika har även i EU och Sverige.
Du har mycket erfarenhet av AI och datasjöar från din tid i USA. Hur ser du på utvecklingen av dessa teknologier inom svensk sjukvård?
- Sverige har börjat förstå allvaret och EU driver Sverige framför sig. Risk börjar identifieras. Utvecklingen har äntligen lett till att man förstår att all datahantering innebär risker men att man inte kan stoppa alla hanteringar av större datamängder för att det finns en risk - allt medför risker. Till exempel stänger vi inte ner all trafik för att 350 människor dör årligen.
Hur kan vi balansera behovet av stora datamängder för AI-utveckling med skyddet av patienternas integritet?
- Här kan vi lära av nordamerika: man pratar om alternativ risk. När man kör till exempel ett pilotprojekt för användning av AI så kan man beräkna vilka vinster det medför om man använder det storskaligt. Till exempel hur många bröstcancerpatienters liv räddas av AI-algoritmen. Genom att väga denna alternativa risk mot integritetsrisken kommer man kunna hitta en balans. Våra största integritetsrisker har vi med våra datajournalsystem idag. Dessa data är inte helt sällan okrypterade och utan pseudonymisering. Vi använder dessa system gladeligen idag.
Du är medlem i en rådgivande grupp för life science till den svenska regeringen. Vilka frågor anser du vara mest angelägna för att stärka Sveriges position inom detta område?
- Vi diskuterar många frågor men just användningen av hälsodata är något som jag drivit. Våra kvalitetsregister har givit oss ett internationellt anseende och vill vi fortfarande vara en viktig aktör här och om vår forskning och industri skall kunna ligga i framkant måste vi kunna tillgängliggöra kompletta dataset i pseudonymiserad form för analyser - annars tappar vi vår position här. Life science är vår tredje största exportprodukt och det är oerhört viktigt ur ett nationellt strategiskt perspektiv.
Hur kan lagstiftningen anpassas för att stödja innovation samtidigt som patienters säkerhet och integritet skyddas?
- Vi behöver tillgängliggöra pseudonymiserade fullständiga dataset som inte behöver patientens medgivande. AI-metodiken har möjliggjort att man hittar mer komplexa samband än traditionell statistik men det gör också att AI lättare missleds av skeva (engelska: biased) data. Så om man frågar om man får använda patienters data så kommer de som godkänner utgöra en skev data som kan missleda AI.
Hur ser du på Sveriges roll i den globala life science-industrin, och vilka steg behövs för att främja innovation inom sektorn?
- Våra aktörer (universitet, företag och akademiska sjukhus) måste få agera så fritt som möjligt och då är det av största vikt att de blir attraktiva för internationella partners. Det är genom internationella samarbeten som vi kan göra skillnad och få vara med i den internationella frontlinjen. Försök till att skapa "rent svenska" lösningar har varit ett svenskt tema som riskerar till att vi isolerar oss och halkar efter.
Om du kunde ändra en sak inom det medicinska forskningsfältet i Sverige, vad skulle det vara och varför?
- Sverige måste satsa betydligt mer och inte hälla ut pengar till grupper som får dela ut dessa fritt. Alla satsningar behöver granskas av internationell expertpanel som förvissar sig om att pengarna har en chans att göra nytta.
Finns det något särskilt projekt eller forskningsområde du är extra entusiastisk över just nu?
- Ja, tre saker.
Jag tycker att AI-satsningen med hjälp av AI Sweden möjliggör mycket goda samarbeten och projekt.
Projekt kring “AI on AI” där man använder AI för att förklara prediktioner för användaren, om vad som driver prediktionen, är något som vi intresserat oss för och jag är fascinerad av. Man måste inte kunna detaljerna kring AI för att ha nytta av AI men man måste kunna förstå resultatet.
Arbetet kring gemensamma standarder för AI börjar ta form och jag tror att det kommer vara avgörande för att AI skall kunna användas så säkert som möjligt. Vi önskar oss inga bakslag på grund av felanvändning.
Obs! Innehållet på denna blogg är mina personliga åsikter och representerar inte min arbetsgivare. Jag som utgivare ansvarar inte för kommentarsfältet. Den som kommenterar ansvarar själv för det som skrivs.